Hellbergs Virusskrivskola

Helt galet vilken lång utbildning det här är. Och längre kan den bli. Allt hänger på El Corona, dominanten i mitt liv just nu. Det poppar upp skrivskolor överallt på instagram,  det är många som vill lära ut hur man gör. Härligt, det finns en återväxt när min skola klappar igen, det är ju bra. Sedan kan det ju faktiskt också vara så att de andra skolorna är bättre än den här som jag helt ärligt  känner spretar lite emellanåt. MEN. Det får ni stå ut med. Om jag skulle börja ha krav på mig själv kommer jag att överlåta verksamheten till dem som tar betalt, det här ska vara kul för er och för mig och DET ÄR DET än så länge! Hurra! Först: Tusen tack till de tio modiga kvinnor som vågade anta utmaningen att skicka in en text och få en gnutta feedback på den. Om ni visste vad mycket kritik   feedback man får om man blir antagen, så att ha vågat slänga sig ut som ni tio gjorde är superbra inför framtiden! Heja! För det andra: Jag har RELEASE på min nya roman Kvinnorna på Fl

Hålla upp ett tempo tänkte jag var ett bra tema idag när de flesta av er verkar skolka. Och jag tror att det är representativt för hur det brukar se ut. Entusiasmen flödar i början, allt är så roligt och nytt, men sedan dyker något upp, man skjuter det åt sidan, i värsta fall skjuter någon ANNAN en åt sidan – och så gör man det i morgon istället. Men mina damer och herrar, låt mig då också säga att det är detta som skiljer agnarna från vetet. Inget borde naturligtvis kunna skilja dig från ditt projekt. Du borde bära de som en dyrbar Mingvas (alltså typ). Fast jag fattar ju livet. Det där som man försöker kontrollera men som ändå på något mystisk sätt tar över och skjuter planer i sank. Så det här blir blandat bandat om tempo. Ett par frågor som inte har fått svar och ett tips från John Häggblom som är förläggare på Forum (där jag kommer ut). Först vill jag tipsa om att han kör en skrivlektion, live, på instagram i morgon. Blir naturligtvis superbra! Han ska prata om det mes

Hur håller man reda på den röda tråden? Det kan vara den frågan ni ställer mest ju nu, så jag tänker att vi hugger den då. (PS, det är ingen idé att mejla mig. Jag får massor med frågor på mejl just nu och hinner inte svara direkt och till sist försvinner era mejl i mängden jag får och då har ni ändå inte fått något svar. Ställ frågorna här i kommentarsfälten så lovar jag att besvara dem. Dessutom hjälper det någon annan. TACK!) Det finns enklare och svårare sätt att skriva på . Det enklare är att skriva kronologiskt vilket betyder att du berättar din historia från A till Ö. Från början till slut ett steg/kapitel i taget. Det är exakt samma princip om din berättelse är kort eller långt. Du börjar från början och du har till  sist kommit fram till slutet. Om ni med röd tråd menar hur man breddar en historia runt en röd tråd, så gör man det på exakt samma sätt och tar inte allt för långa utflykter från det som är själva kärnberättelsen. Nu beror ju det på vilken det är förstås,

Många börjar sin skrivkarriär med att skriva självbiografiskt. Det gjorde jag också. Jag tyckte att jag hade en historia värd att berätta och när jag skrev den hade jag inte en tanke på att det skulle bli något mer efteråt. Inte ens när den blev utgiven och jag var på min första bokmässa, tänkte jag tanken. Elva år senare vet jag att jag uppenbarligen hade många fler böcker inombords. När det gäller självbiografier – och att få dem utgivna – gäller det att ha en unik historia, en som man kanske också är beredd att prata högt om. Min egen bok, Casanovas kvinna, handlade om medberoende och min relation till en man som missbrukade sex, att den skulle bli antagen var jag faktiskt rätt säker på. Det fanns ingen som hade berättat om något dylikt tidigare. Och jag var dessutom beredd att prata om den, men det visste inte förlaget (Kalla Kulor) när de först kallade mig till ett möte. De blev intresserade av storyn och såg förmodligen att den gick att sälja. De var också intresserade a

Gestaltning. Det är mycket prat om gestaltning när det gäller böcker och hur vi skriver dem. GP recenserade min bok Sexstrejken och sa ungefär så här. "Hellberg kan inte gestalta." (Go´kväll sa däremot att det var en lysande bok som alla måste läsa). Det är inte så enkelt som att den ena recensenten har fel och den andra rätt. Förmodligen har man närmat sig texten med olika förväntningar. Att gestalta något är att skapa en upplevelse och en känsla hos läsaren, medan den berättande texten mest når hjärnan. Och de flesta av oss som läser vill ju känna i hjärtat, och då behöver vi gestaltningen som hjälp på traven för att se det som händer som om det skedde framför oss. Man kan gestalta med att använda sig av verb – göra en händelse av det man vill berätta om – eller genom dialog som också är gestaltning. För att få till det där kan man öva om man vill. Jag tycker att jag lär mig mycket av skrivövningar. Senast jag gjorde det blev det en kortroman, Laholmsflickan,

"Ååh 😅 får man be om ett virusskrivskolan om eget företagande som författare...? Eller är det för torrt?" Absolut inte! Bra ämne, nu när ni  alla  är på väg att ge ut er första bok (eller 10e. Jag vet ju inte riktigt vilka som hänger med här). Eget företagande som författare är ämnet för lektion 20. Och aldrig har jag väl varit mer "såhär gör jag", än nu. Jag sköter nämligen hela mitt författarskaps redovisning själv, där många (kanske de flesta) lämnar den till någon firma att ta hand om. Vissa, som jag, har enskild firma (många börjar säkert så) och andra har AB. Intäkterna vi har kommer däremot från ungefär samma källor. Rent ekonomiskt vinstmässigt är skillnaden mellan AB och enskild firma inte så stor, däremot kan man göra fler avdrag i ett AB och man kan också plocka ut vinsten och på den betala lägre skatt. Det är en stor skillnad.  En annan är att man är sitt företag om man driver det som enskild firma. När alla utgifter är betalda återstår din vin

Har vi pratat om redigering? Den första innan du har någon som helst hjälp utan sitter där ensam med alla dina fina ord? Det verkar vara många som tycker att det är krångligt. Det här kapitlet blir kort för jag behöver känna till era problem för att kunna hjälpa till. För mig är det inte ett dugg problematiskt (jag skriver bara i word, använder inga sidoprogram) och därför måste jag försöka sätta mig in i era problem. Men jag kan berätta hur jag gör (fast det har jag nog redan gjort, men häng med igen – just det kanske du inte har läst). Eftersom jag inte följer ett synopsis och inte redigerar under tiden jag färdigställer mitt första utkast,  gäller det att ha koll på det jag har skrivit. Och för att ha det så använder jag mig av skrivböcker. Snygga, som inte går att tappa bort. Jag har en för varje bok. En enda tjock för Flanaganstrilogin.   I dessa gör jag en kort notering om vad kapitlet jag just skrivit har handlat om. Det betyder också att f

Jag tog ledigt idag. Istället går jag runt här och lyssnar på ABBA, dansar, rensar, städar och är på gott humör. Ledig är superviktigt, alltså planerar jag in det på samma sätt som jag planerar in min skrivtid. I morgon jobbar jag med Sonja igen, och på söndag hoppas jag vara klar för den här gången. På måndag ska deklarationen vara klar, så nästa lediga dagar blir den 5e och 6e. Sedan ska jag korrläsa Flanagans innan jag får tillbaka Sonja igen. Det är väl ingen lektion tänker ni. Det är det väl visst det, säger jag. I alla fall en halv. Tänk om du får din bok antagen och sedan ska redigera med deadlines samtidigt som familjen skriker, jobbet gapar och väninnorna hotar med att överge dig helt. Tror du då att det är bra eller dåligt att du redan innan ditt stora genombrott (där vi alla 58 pers som säger sig följa skolan ska få gå på releasefest) förstår vikten av planering, struktur och att du redan nu lär dig att följa ditt eget uppsatta schema? Om du tror att någon annan

Struktur och belöning. Jag har ingen som helst plan med det här inlägget, men jag kom att tänka på vikten av struktur när jag hetsade upp mig lite över min arbetsbörda framöver. Den brukar sätta sig i magen. Jag lever ju ett liv numera som är nästan helt befriat från stress, lyllos mig, vilket betyder att om jag har två saker att göra en dag så måste detta organiseras. Tänk er då när jag har tre manus som krockar. Det har jag inom en alltför snar framtid när jag sätter det sista i Flanagans 2 (kom just på att jag har glömt tacket, satan, det vill jag ju ha med), redigerar sista korta Sonja och börjar skriva Flanagans 3 samma vecka, helst samma dagar. Jag tillhör inte typen som gör allt samtidigt, eller det ena på förmiddagen och det andra på eftermiddagen, så mycket vet jag om mig själv. Min begåvning, om jag har någon, kommer till mig tidigt på dagen. Nu har jag haft lite problem med sömnen, jag vaknar bustidigt och måste kolla alla medier om viruset kanske över natt bara ha

I dF   FRÅGELÅDA! ad   Fråga:  Vad 17 gör man åt självförtroendet på vägen? Jag tänker att när man blir antagen nån gång sen så är ju det bekräftelse på att det man gör duger (när man når utgivning). Men vad göra på vägen? Man har ingen aning om ifall det är kass, bra, osv. Och för mig spelar det roll för jag vill ju kunna roa nån med min berättelse men om den suger har jag ju skrivit den i onödan. Då har den ju inte fyllt sitt syfte att förgylla nåns sinne en stund. Förstår du hur jag menar? (Svamlar säkert). För även om jag skriver för att jag behöver ha ut det som kommer så drabbas jag av OMG DETTA ÄR FETT KASS och vågar knappt fortsätta. Hur gör man för att motivera sig före man är författare?  😊 Bra fråga. Jag tänker så här om det: Börja skriv för dig själv, för ditt eget nöjes skull.  Det är helt omöjligt,  även om man redan är publicerad , att tänka på vem som ska läsa och hur den ska uppfatta ens text. Är rätt säker på att många med dig har exakt det här fund

Research. Behövs det? När gör man det? Och finns det regler om VAD som måste researchas (konstigt ord, det finns nog egentligen inte – men ni fattar.) Ska vi börja från början. Behövs det? Yes box, det gör det. Som författare kan man inte påstå vad som helst. I alla fall inte utan att betraktas som någon som INTE har gjort sin research. Man kan förstås slippa det genom att hitta på ett eget universum. Inte ens i mugglarnas värld i Harry Potter finns något att researcha, eftersom allt är påhitt även där. Men vi som beskriver en slags verklighet måste faktiskt kolla upp saker vi skriver om. Och det är det här som är svårt. Vad kan vi fabulera ihop och när måste vi hålla oss till sanningen? Enkelt sagt skulle jag säga att om det finns en sanning måste vi hålla oss till den. Det finns säker massor med undantag och själv har jag begått någon form av brott när jag har ägnat mig åt att transportera någons aska från land till land istället för att begrava den i S