Fortsätt till huvudinnehåll

Lektion 18

Struktur och belöning.

Jag har ingen som helst plan med det här inlägget, men jag kom att tänka på vikten av struktur när jag hetsade upp mig lite över min arbetsbörda framöver.
Den brukar sätta sig i magen. Jag lever ju ett liv numera som är nästan helt befriat från stress, lyllos mig, vilket betyder att om jag har två saker att göra en dag så måste detta organiseras.

Tänk er då när jag har tre manus som krockar.
Det har jag inom en alltför snar framtid när jag sätter det sista i Flanagans 2 (kom just på att jag har glömt tacket, satan, det vill jag ju ha med), redigerar sista korta Sonja och börjar skriva Flanagans 3 samma vecka, helst samma dagar.

Jag tillhör inte typen som gör allt samtidigt, eller det ena på förmiddagen och det andra på eftermiddagen, så mycket vet jag om mig själv.

Min begåvning, om jag har någon, kommer till mig tidigt på dagen. Nu har jag haft lite problem med sömnen, jag vaknar bustidigt och måste kolla alla medier om viruset kanske över natt bara har försvunnit. ... och är seg i starten.
Jag måste komma igång senast tio, då kan jag fortfarande prestera något fram till klockan ett, senare än så blir en rätt kass skrivdag.

För att klara veckan det kör ihop sig har jag nu gjort ett schema för hur jag måste jobba med ett projekt i taget.
Det har inga marginaler i sig alls, men det kommer att funka så länge jag är på benen. Om jag bara fortsätter min isolering så kommer i alla fall inte just coronaviruset innanför dörrarna.
Annat kan ju inträffa men jag gör det jag kan för att hålla mig frisk och inte bryta benen.

Anyhow.
Struktur och planering.
Jag hade varit vilse utan  det. Så fort jag har fått ned det i min kalender (digitalt funkar inte lika bra) får jag en övergripande syn på det jag ska göra och kan slappna av för att jag vet att om jag bara följer planen kommer det mesta som jag har inflytande över att lösa sig.

Många av er har uttryckt att ni skriver som jag, det vill säga ni har ingen egentlig plan utan låter berättelsen komma ur er medan ni har fingrarna på tangenterna.

För att komma i land med ett sådan projekt tror jag att det är viktigt med strukturen runt omkring. Jag har skrivit om det tidigare, men tror att det är ännu viktigare om man som vi är helt fria i vårt berättande.

Med det sagt:
detta är min egen teori, utifrån mitt eget skrivande. Ta till er det ni känner igen hos er själva och strunta i det jag säger som ni tycker är blaha blaha.

Om jag inte hade haft mål eller en plan för mitt skrivande hade det aldrig blivit några böcker. Min plan är som ett rep jag drar mig framåt med, knut för knut (eller kapitel för kapitel).

Många av er som hör av sig till mig har fastnat efter x antal sidor/tecken/ord och lagt bort ert projekt istället för att titta på vad ni gjorde fel. Ni tror att något saknas i er, i er fantasi, eftersom ingenting kommer ur er.
Well.
Och här har jag helt rätt:
Ingen människa har någonsin skrivit en fullängdsroman på inspiration.
Ingen.
Alla skriver sina böcker genom transpiration, det vill säga hårt jobb.

Jag minns att när jag jobbade som coach hade klienter som kom till mig utan att ha gjort det vi kommit överens om veckan innan. (De var nog fler än dem som faktiskt hade lagt manken till.)

Det brukade ta mig två besök att inse vilka det var som faktiskt var investerade i sig själva (och sin framgång, vad de än behövde hjälp med), och dem som snackade mycket men där det var väldigt lite verkstad.
(Jobb blir sällan gjorda av att prata om dem.)
Och då fick man rota i det (att de inte gjort jobbet), snarare än i problemet personen kom med från början.

För att motivera mig själv brukar jag tänka belöningar.

Oftast handlar det just nu om att jag får googla hus på Hemnet först när jag är klar med dagens jobb. Jag har också en handväskdröm (något dyrt och snofsigt som jag kan ha hängande på axeln resten av livet) och det kan man också fördriva oceaner av tid med att googla.

Man kan också hotivera sig själv, vilket betyder att det aldrig kommer att bli en handväska om jobbet inte görs just idag.
Frågan är väl bara vilket som motiverar en bäst. Hotivation eller motivation.

Kl 14.00 är mitt mål oftast avklarat. Det är då jag sätter på tv:n och Tegnell (nej, jag sätter inte PÅ Tegnell, ni fattar vad jag menar.)

Jag är bra på att ha en egen piska och den är beroende av att jag har satt ett mål, annars skulle jag nog ha gjort som jag gjorde när jag jobbade för andra: jag sköt det framför mig tills jag i panik fick sitta uppe och jobba en hel natt, med ett resultat som sällan någon var glad över, allra minst jag själv.
Med min låga stresströskel så vore det rätt korkat numera, när jag sköter allt från planering till genomförande själv.

Några frågor att ta med sig:

Har du kört fast?

Vet du varför? Hur gjorde du för att köra fast?

Om du hade kunnat köra vidare, hur hade du gjort då?

Det är i själva görandet hela lösningen ligger.

Svara gärna i kommentarsfältet, jag är nyfiken och vill veta!

Kommentarer

  1. Jag håller på att läsa ikapp lite, fick fokusera på att få klart skoluppgifter. Det här var min belöning för att bli klar med 2/3 av skoltexterna före midsommar: när jag är klar får jag lustskriva vad jag vill och jag får läsa i Åsas virusskrivskola igen. Det var bra för motivationen. Jag har börjat på en helt ny berättelse (började på en annan förra sommaren), för jag kände att just nu är det vägen som är mödan värd. Jag mår bra av att skriva. Och just nu behöver det inte "bli" något av det. Den dagen kommer nog, men nu är det sommar och ledigheter och covid-återhämtning, så jag fokuserar på att ta hand om mig själv och vara glad :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart. Det låter sunt och gott!

      Radera
  2. Jag är väldigt målinriktad och behöver vara försiktig med att sätta mål som riskerar att pusha mig för hårt. Jag skriver snabbt och intensivt när jag skriver och behöver pausa ibland och ladda om med annat. Läsa när jag orkar, laga mat, promenader eller som de senaste veckorna, sticka en mössa. Jag vet att jag kommer börja skriva igen när texten har landat och vill vidare. Om jag inte kommer igång ger jag mig själv tv och mobilförbud tills jag skrivit minst en timme och sen är jag igång igen. Ibland sätter jag egna deadlines när jag är inne i en tråkig fas.

    SvaraRadera
  3. Jag är strax efter 30’ ord
    och precis som du skrivit om tidigare är det nu en fas där jag får trycka ur mig text. Fram till nu har det varit lustfyllt och kul att skriva. Men nu känns det mest suck pust & stön!!
    Men ja, jag är fast... jag har ingen klar riktning och ser inte slutet så jag antar att det är nu jag ska sätta mig med fingrarna på tangentbordet och mata text? 🤪
    Jag fortsätter skriva och fortsätter läsa din virusskola! 👍

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lektion 1

Läs det här, och bestäm dig sedan för om du ska hänga med på resten. Jag vill ha en kommentar från dig i kommentarsfältet. Jag hänger med räcker. Okej. Here we go! (Först vill jag säga att jag faktiskt är coach. Jag har gått en lång utbildning hos ett utbildningsföretag som heter Coach2Coach  (klicka här) , och därefter arbetade jag i 4 år i egen regi med enskild coaching och anlitades av beroendekliniker för grupper,  fram tills jag kunde försörja mig som författare. Inget fusk här inte.) Hur kommer man igång med sitt bokskriveri. Den ständiga frågan. Jag har postat det här inlägget med tips förut, men nu när vi har en virusskrivskola vill jag påstå att det är aktuellare än någonsin. Jag tror att det finns lika många igångsättningssätt som det finns författare, alltså kan jag bara berätta om hur jag gör, och det är verkligen inget facit (men gör gärna som jag ändå). I mitt fall börjar det alltid med att  jag har bestämt mig för att  skriva en  BOK . Inte försöka, inte prova, i

Lektion 36.

 Det är vemodigt, för nu går virusskrivskolan in i ett viloläge och om jag någonsin plockar upp den igen får vi se. Jag hoppas då i så fall att bara kunna kalla den skrivskola.  För min del är det dags att börja redigera på allvar nu. Det är den andra omgången, den svåra, när både förläggare och redaktör har slagit sig ihop och ATTACKERAT mitt manus.  Jo, det är exakt så det känns. Kritik är inte min grej och jag blir arg, irriterad och känner mig som en dålig författare när jag får min feedback.  Men när det lossnar, när jag har tagit mig förbi de kritiserade partierna, är det bara glädje. Och om ni skulle fråga mig om vad som är ändrat från första utkastet till utgiven bok så vet i tusan om jag kan säga det egentligen.  Det här är den jobbiga omgången, nästa är ljuvlig! Jag behöver aldrig jobba med strukturen och det är skönt, för då slipper jag rumstera om i manuset. Jag gör det ju enkelt för mig och skriver kronologiskt. Tillbakablickar får egna kapitel. Det funkar för mig, men vi

Lektion 31

 Kära skrivskoleelever, hur går det? Har ni kommit någonstans med ert manus? Har ni skrivit ert första kapitel? Eller är ni till och med klara med ert manus? Inte kommit igång alls, bara en massa snack utan verkstad? I den här skolan GÖR vi. Det är det enda sättet framåt. För övrigt det sätt som funkar i de flesta sammanhang eftersom lösningen ligger i görandet, inte i malandet om vad vi borde göra ... HERREGUD, vilken tur att all min visdom kan läggas i den här bloggen så att du kan lära dig hur du ska leva ditt liv! Vi glömmer ibland att inget händer av att vi tänker på saken. Möjligtvis ger vi oss huvudvärk, men tanken i sig är inte fruktsam om den inte utmynnar i ett slags görande av något slag.  Fast jag fattar att det är svårt att göra om man inte kan prioritera - och att skriva en bok är dessutom att prioritera sig själv . Kvinnor  folk brukar ha rätt svårt att göra det. Det mesta annat får gå före. Trots att man kanske har en partner som skulle kunna dela på ansvaret så är det