Fortsätt till huvudinnehåll

Lektion 21

Gestaltning.

Det är mycket prat om gestaltning när det gäller böcker och hur vi skriver dem.
GP recenserade min bok Sexstrejken och sa ungefär så här. "Hellberg kan inte gestalta."
(Go´kväll sa däremot att det var en lysande bok som alla måste läsa).

Det är inte så enkelt som att den ena recensenten har fel och den andra rätt.
Förmodligen har man närmat sig texten med olika förväntningar.

Att gestalta något är att skapa en upplevelse och en känsla hos läsaren, medan den berättande texten mest når hjärnan. Och de flesta av oss som läser vill ju känna i hjärtat, och då behöver vi gestaltningen som hjälp på traven för att se det som händer som om det skedde framför oss.

Man kan gestalta med att använda sig av verb – göra en händelse av det man vill berätta om – eller genom dialog som också är gestaltning.

För att få till det där kan man öva om man vill.
Jag tycker att jag lär mig mycket av skrivövningar.
Senast jag gjorde det blev det en kortroman, Laholmsflickan, som ingen som har läst mig tidigare kan se att det är jag som har skrivit. Inte ens min förläggare kunde se det.

Jag skrev den enbart som en övning efter dagens ordinarie arbetspass, jag ville testa flera saker:

  1. Jagperspektiv
  2. Inga personnamn.
  3. Inga citattecken i konversationer, inte heller några talstreck.
  4. Inga leenden.  
Det fanns ingen som helst avsikt med den här övningen annat än att testa om jag kunde uttrycka mig annorlunda.
(Jag är inte en tålmodig författare, jag behöver nya utmaningar).

Och ju längre jag kom i min övning, desto mer började det likna något roman-aktigt.
Så jag skickade det till min förläggare som sa att så där måste jag skriva för dem någon gång, men kunde jag kanske tänka mig att skriva den här för Bonnier Bookery.
Och så blev det. 
Jag skrev klart, fick en redaktör som älskade min tokiga lilla mördarhistoria och jag är fortfarande oerhört stolt över det testskrivningsprojeketet som kom ut i bokform förra året.

Alltså är det förstås övningsdags i virusskrivskolan också.

Skriv först minst en A4a, som mest 3,  som handlar om Emma Lundbergs första dag på jobbet. Hon har fått jobb på ett kontor som assistent till en – sägs det – brutal affärskvinna.

Du ska få med:

vilka träffar hon, 
vad gör hon, 
vad känner hon, 
vad säger hon, 
vad tänker hon. 

Kort sagt: vad händer utanför och inne i Emma första dagen på nya jobbet.

När du är klar har du en text att träna på.
  1. Ta bort alla adjektiv (adjektiv beskriver en person, typ Åsa Hellberg är en urtjusig människa). Hur blir texten då? 
  2. Ta bort alla adverb (beskriver en handling, typ Åsa Hellberg gör skrivövningarna vrålfort). Vad händer med din text utan adverb?
  3. Lägg till så många adjektiv du kan.
  4. Lägg till så många adverb du kan.
  5. Landa där du är bekväm och nöjd.
  6. Ändra nu texten om Emma Lundberg till 3e person om du skrev den i första, eller tvärtom.
  7. Ändra från det tempus du skrev den i: från presens till imperfekt (heter det inte nuförtiden, men ni vet vad jag menar) och tvärtom.
  8. Ändra till det du är bekväm och nöjd med.
  9. Kan du se om din text mer berättande än gestaltande. Kan du göra om de berättande meningarna om känslor och gestalta dem istället? Första dagen på jobbet är man förstås nervös. hur gestaltar man det?
  10. Klart.


Så här ser jag ut varje dag.






Övningen syftar till att hitta ett skrivsätt som du är bekväm med. 

För många kan det lossna rejält bara genom att byta perspektiv från det svåra första person (jag) till det lite enklare tredje person (hon). Även om du skriver en självbiografi kan tredje ge dig den distansen du behöver för att kunna ge din text det den behöver. Att stå för nära texten kan vara lika förödande som att stå för långt bort.

Och nu kommer det roliga:
När du är klar med din text OCH ÄR NÖJD med både berättande och gestaltande får du skicka den till mig.
Men bara om den handlar om det jag skrev ovan.
Jag kommer att ge dig enkel feedback utifrån den här övningen.

Skicka din sida, max tre, till asahellberg100@gmail.com Virusskrivskolan i rubriksfältet 
Senast 21 juni.

Tjohej.






Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lektion 1

Läs det här, och bestäm dig sedan för om du ska hänga med på resten. Jag vill ha en kommentar från dig i kommentarsfältet. Jag hänger med räcker. Okej. Here we go! (Först vill jag säga att jag faktiskt är coach. Jag har gått en lång utbildning hos ett utbildningsföretag som heter Coach2Coach  (klicka här) , och därefter arbetade jag i 4 år i egen regi med enskild coaching och anlitades av beroendekliniker för grupper,  fram tills jag kunde försörja mig som författare. Inget fusk här inte.) Hur kommer man igång med sitt bokskriveri. Den ständiga frågan. Jag har postat det här inlägget med tips förut, men nu när vi har en virusskrivskola vill jag påstå att det är aktuellare än någonsin. Jag tror att det finns lika många igångsättningssätt som det finns författare, alltså kan jag bara berätta om hur jag gör, och det är verkligen inget facit (men gör gärna som jag ändå). I mitt fall börjar det alltid med att  jag har bestämt mig för att  skriva en  BOK . Inte försöka, inte prova, i

Lektion 36.

 Det är vemodigt, för nu går virusskrivskolan in i ett viloläge och om jag någonsin plockar upp den igen får vi se. Jag hoppas då i så fall att bara kunna kalla den skrivskola.  För min del är det dags att börja redigera på allvar nu. Det är den andra omgången, den svåra, när både förläggare och redaktör har slagit sig ihop och ATTACKERAT mitt manus.  Jo, det är exakt så det känns. Kritik är inte min grej och jag blir arg, irriterad och känner mig som en dålig författare när jag får min feedback.  Men när det lossnar, när jag har tagit mig förbi de kritiserade partierna, är det bara glädje. Och om ni skulle fråga mig om vad som är ändrat från första utkastet till utgiven bok så vet i tusan om jag kan säga det egentligen.  Det här är den jobbiga omgången, nästa är ljuvlig! Jag behöver aldrig jobba med strukturen och det är skönt, för då slipper jag rumstera om i manuset. Jag gör det ju enkelt för mig och skriver kronologiskt. Tillbakablickar får egna kapitel. Det funkar för mig, men vi

Lektion 31

 Kära skrivskoleelever, hur går det? Har ni kommit någonstans med ert manus? Har ni skrivit ert första kapitel? Eller är ni till och med klara med ert manus? Inte kommit igång alls, bara en massa snack utan verkstad? I den här skolan GÖR vi. Det är det enda sättet framåt. För övrigt det sätt som funkar i de flesta sammanhang eftersom lösningen ligger i görandet, inte i malandet om vad vi borde göra ... HERREGUD, vilken tur att all min visdom kan läggas i den här bloggen så att du kan lära dig hur du ska leva ditt liv! Vi glömmer ibland att inget händer av att vi tänker på saken. Möjligtvis ger vi oss huvudvärk, men tanken i sig är inte fruktsam om den inte utmynnar i ett slags görande av något slag.  Fast jag fattar att det är svårt att göra om man inte kan prioritera - och att skriva en bok är dessutom att prioritera sig själv . Kvinnor  folk brukar ha rätt svårt att göra det. Det mesta annat får gå före. Trots att man kanske har en partner som skulle kunna dela på ansvaret så är det