Fortsätt till huvudinnehåll

Lektion 28

Dagens lektion handlar om att fastna i sitt manus.

Alltså blir det en övningsdag och jag tänker att vi ska göra en övning till er som vet vad er bok ska handla om/handlar om och en till er som inte har en aning.

Om man  letar på nätet så kan man hitta många råd till den som känner till sin berättelse, det finns tusentals tips att suga åt sig av (om man så vill) om man har sin story klar för sig.

För er (oss) som  inte har en aning om vart vi ska är det värre.
Vi som har vår historia i fingrarna får  lite klara oss själva,  för så vitt jag känner till i alla fall så är det få lärare som begriper sig på oss och vår kreativa process.
De blir alldeles snurriga i  pallet om vi ställer frågor, och det kan man ju förstå, för hur hjälper man någon som inte vet själv vart den själv ska?

Och helt ärligt:
det är lätt att ge råd om man aldrig har skrivit en bok själv. Gör si gör så säger kompisar/coacher/lektörer/redaktörer och andra som faktiskt aldrig  har suttit i vår position, för de har aldrig kört fast eller förlorat sikten i ett helt manus utan  ägnar sig åt teorier.


Well.

TUR att min virusskrivskola finns, som begriper sig på er som är lite mer vilsna i er process!

Jag har en enda gång skrivit ett synopsis, och det har jag berättat om och visat i en tidigare lektion (nummer 3).

Det som var en fördel med det, trots att jag ljög om det mesta eftersom jag inte visste vad trilogin (Flanagans) skulle handla om, var att det öppnade samma typ av kranar som det gör när jag skriver på mitt manus.

Och om man bara har den minsta lilla koll på något innan man börjar, så är mitt råd att skriva ned det (i den där snygga anteckningsboken ni alltid bär runt på).

För om dina berättelser sitter i dina händer så kommer något att hända när du lägger fingrarna mot tangenterna, oavsett om det är ett litet synopsis du vill åstadkomma – eller om du vill skriva hela ditt manus.

Den hör övningen handlar om att du ska hitta något litet i ditt manus att spinna runt i ett kort synopsis.

Inget av det här behöver du veta innan du börjar, men du ska ändå svara på frågorna.
Ditt huvud funkar utmärkt för den typen av övning, så försök inte komma undan :)

De flesta av oss vet nog i alla fall om vi vill skriva en deckare, en feelgood, en självbiografi och så vidare. Frågorna här är allmängiltiga. Det är sådant som vi bör veta om alla våra huvudkaraktärer oavsett bok.
Om vi har böckerna i fingrarna brukar det här utkristallisera sig, men utmaningen här är att tänka på det innan vi börjar skriva alls.
Jag vet att du kan, så var så god!


Utsidan:

Vad heter din karaktär?
Har den ett jobb?
Varför just det jobbet?
Hur ser karaktären ut?
Är den ung, mitt emellan eller gammal?
Jeans, mjukisar eller dräkt?
Höga klackar eller platta skor?
Hur bor den? (gör en ritning på bostaden)
Vad tycker den  om att göra?
Vad hatar den att göra?
Lagar den mat? Favoriträtt?
Älskar den någon/några?
Har den ett husdjur?
Har den familj?
Bil?
Utbildning?
Använder den nagellack?
Tatueringar? (Säger de i så fall något karaktären, se nedan)
Spelar golf, fotboll, yogar,  har en PT, lyfter gamla hantlar bredvid tvättmaskinen i källaren, promenerar,  eller ligger den helst i soffan?
Vilken typ av kultur konsumerar den?


Insidan:

Vilket kynne har din karaktär (gladlynt, blyg,  ensamvarg, utåtriktad etc.)
Vad är karaktärens rädd för (yttre och inre hot).
Vad känner karaktären skam och skuldkänslor för?
Vem har gjort karaktären illa?
Vem litar karaktären på?
Skulle din karaktär anmäla ett brott?
Har den civilkurage?
Räddar den en person ur en brinnande bil?
Vad får din karaktär att gråta?
Skratta?
Hata?
Din karaktär får rädda en sak (pryl) ur ett brinnande hus, vad tar den med sig.


Om du sedan kör fast, kan du gå tillbaka och fundera på vilken ACTION du kan lägga in i ditt manus utifrån egna frågor.

Man kommer nästan alltid loss från en halkbana med gas, att bromsa när man när underlaget är slirigt är rena vansinnet.
Så gasa dig ur situationen i ditt manus genom att din karaktär gör något. Eller genom att låta en annan karaktär göra din karaktär något. Utsätt hen för något. Låt den resa sig upp, gå ut, gå in, få ett samtal, ringa en vän – att släppa in en  annan person till din karaktär är oftast en  god idé. Ett samtal, en utmaning, ett uppdrag.
Är du med?

För att göra just det enklare är det bra om du i det läget vet massor om din karaktär, och att spalta upp  den som ovan är en bra idé.
Du kanske inte presterar hundra den där dagen du kör fast, men du ska banne mig inte  sitta där utan att göra något alls!

För dig som  har ett synopsis och kör fast, är tipset snarare att gå tillbaka i  det och se var du befinner dig. Om du inte  har gjort ett tidslinje redan så gör en nu.
Du vet ju  oftast din början, din mitt och ditt slut.

Var  befinner du dig när du kör fast?
Du vet  vart du  är på väg, är det kanske dags att göra något helt oväntat i manuset för att få det att lossna?
Du kanske ska göra något så wild and Crazy som att FRÅNGÅ ditt synopsis?

WHAT? säger du.
WELL! säger jag.

Här kommer din övning.
Du behöver frigöra din hjärna så att den får leva sitt eget liv en stund:
Skriv en scen som inte har med ditt manus att göra, men med samma karaktärer. Det spelar ingen roll att du lämnar och går utanför ditt manus, övningen syftar till att du ska öppna upp det som du har stängt. Även här gäller det att lägga in action. 

Var befinner du dig när du kör fast?
Min erfarenhet är att de flesta fastnar när de ska berätta massor som inte inkluderar action. Texten blir helt enkelt för platt och långtråkigt och man tröttnar på sitt eget vevande. Gäsp.

Du måste alltså in med något nytt och fräscht, något som stökar till både ditt huvud och ditt manus.
En karaktär som höjer stämningen, som får din huvudkaraktär att vackla, vingla och nästan falla.
Vad ställer den till med (action action action)?
Vad gör det med din karaktär (gestalning gestaltning gestalning)?
Vem är din karaktär efteråt?
Vad händer med din berättelse?
Vad vill du ska hända?
Vilken känsla vill du att scenen ska ha?

En underhållningsroman måste vara underhållande, och om du tröttnar är det förmodligen inte ens kul att skriva.
För att vara helt ärlig så blir det inte heller särskilt upplyftande att läsadå heller. Och det minsta man kan kräva är att man själv i alla fall blir road/ledsen/upprörd när man skriver.

Om du kör fast så redovisar du förmodligen istället för att inlevelsefullt berätta.

Och för att kunna göra det inlevelsefullt så behöver du känna det dina karaktärer känner.
Det har vi också pratat om förut, men det är så viktigt att återigen poängtera.
Du ska vara i dina karaktärer,  inte betrakta dem utifrån.
Känna empati (känna som) istället för sympati (känna för).

Låt scenen ligga kvar i ditt manus, fortsätt bara framåt.

För att inte fastna är det så himla viktigt att ägna sin skrivtid åt att skriva, inte åt redigering.
Skriv skriv skriv, redigera måste du ändå göra efteråt.

Och kort tips:
sluta alltid dagens arbete mitt i en mening, då vet du var du ska börja nästa dag.

Där har  ni det.
Dagens övningar till både den som skriver intuitivt och den som planerar.
Frågor på det?
Ställ dem i kommentarsfältet här (funkar tydligen bäst om man använder sin dator, eller på insta såklart).

I morgon och på söndag pratar jag skrivskola i TV4 igen, och om du har sett programmet och vill hänga med så börja med lektion 1.

Välkommen till Hellbergs Virusskrivskola!







































Kommentarer

  1. Det är precis som du skriver, när man kör fast har berättelsen blivit för tråkig! Det händer mig då och då att jag kör fast, det kan gå ganska lång tid innan jag kommer ur stiltjen. Har försökt analysera varför allt avstannat men detta har jag inte tänkt på. Det enkla är ofta det svåraste. Ska genast sätta mig ner och skriva en synopsis i mitt skrivhäfte. Detta är så bra!!!!

    SvaraRadera
  2. Hej allihop och coach Åsa! Jag har ingen fråga men jag känner ett behov av att dela med mig. Det är så fruktansvärt häftigt att skriva så som Hellberg. Sätta sig ner. Öppna datorn. Starta musiken i lurarna och se vilka ord som rinner ur fingrarna. Utan plan. När jag satte mig ikväll hade jag noll aning om vad som komma skulle men nu har jag producerat några riktigt häftiga scener till mitt manus som jag inte ens visste fanns. Jag är så glad för att du Åsa mantrat detta med att man inte Måste förbereda sig. Alla är vi olika och funkar olika. Men jag har också det här att det händer nåt när jag börjar mata ord utan plan. Och det passar mig. Det blir bättre så. Antagligen anledningen till varför jag alltid förut i livet inte känt det där ruset när fantasin bubblar i händerna när jag försökt göra som man "ska". Det händer så mycket som jag inte ens visste fanns i huvudet! Det är så coolt och jag är dig evigt tacksam. Hoppas du får en fantastisk välförtjänt semester. Nu kör vi vänner!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så inspirerande att läsa Nanny! Det där bubblandet och känslan när det kommer ut på papper/dator är obeskrivligt. Jag skriver mycket för hand och sen skriver jag in det i datorn. För mig är det något med förandet av pennan som sätter igång det där.
      Ha det bra!

      Radera
  3. Så bra skrivet. Har kört fast. Funderar just nu på vad jag vill utsätta min karaktär för, för att få framåtrörelse och ACTION. Ibland dansar fingrarna fram över tangenterna, men ibland som idag kör jag fast och känner att det är tråkigt. Detta trots att jag försöker leva mig in i min karaktär. Det som gör att jag kör fast är när jag inte vet vad jag ska utsätta min karaktär för, Har då slut på idéer.
    När det händer, brukar jag lägga manuset åt sidan några dagar och försöka på nytt igen. Då flödar skrivandet igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra, man ska göra det som funkar.
      Titta igen på problemet du ska lösa (som är din röda tråd). Där finns ofta lösningen. Byta miljö i boken kan också få det att lossna. Byta känsla. Vad känner hen nu, vad kan hen känna i morgon? Vad får hen att känna annorlunda.?
      Lycka till!

      Radera
    2. Efter att jag skrev detta kom jag på vad jag måste göra Slänga in ytterligare tema som garanterat ger framåtrörelse.
      Precis som du nu skrev, ska jag byta miljö och känsla,
      Ser fram emot nästkommande skrivpass på måndag. Då kommer det gå lättare att skriva,

      Tack för dina värdefulla tips!

      Radera
  4. Jag har nu provat att skriva genom att bara lägga händerna på tangenterna. Det fungerade fram till kapitel 20. Sedan körde jag fast.
    Detta beror helt på att jag hade slut på idéer och behövde ha en plan (outline) att gå efter. Har suttit någon timme och skrivit ned en del av planen. Ska skriva klart hela planen innan jag fortsätter skriva på manuset.
    Trodde att jag var en sådan som skulle kunna skriva en bok utan att ha en plan. Tyvärr insåg jag att jag inte är den typen av författare. Har sex färdigplanerade kapitel att skriva nu.
    Så skönt!
    Skrev ned planen i en anteckningsbok och det kommer jag fortsätta göra till dess att hela manuset är klart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Perfekt, då kan du ju använda dig av båda hjärnhalvorna :)
      Heja!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lektion 31

 Kära skrivskoleelever, hur går det? Har ni kommit någonstans med ert manus? Har ni skrivit ert första kapitel? Eller är ni till och med klara med ert manus? Inte kommit igång alls, bara en massa snack utan verkstad? I den här skolan GÖR vi. Det är det enda sättet framåt. För övrigt det sätt som funkar i de flesta sammanhang eftersom lösningen ligger i görandet, inte i malandet om vad vi borde göra ... HERREGUD, vilken tur att all min visdom kan läggas i den här bloggen så att du kan lära dig hur du ska leva ditt liv! Vi glömmer ibland att inget händer av att vi tänker på saken. Möjligtvis ger vi oss huvudvärk, men tanken i sig är inte fruktsam om den inte utmynnar i ett slags görande av något slag.  Fast jag fattar att det är svårt att göra om man inte kan prioritera - och att skriva en bok är dessutom att prioritera sig själv . Kvinnor  folk brukar ha rätt svårt att göra det. Det mesta annat får gå före. Trots att man kanske har en partner som skulle kunna dela på ansvaret så är det

Lektion 36.

 Det är vemodigt, för nu går virusskrivskolan in i ett viloläge och om jag någonsin plockar upp den igen får vi se. Jag hoppas då i så fall att bara kunna kalla den skrivskola.  För min del är det dags att börja redigera på allvar nu. Det är den andra omgången, den svåra, när både förläggare och redaktör har slagit sig ihop och ATTACKERAT mitt manus.  Jo, det är exakt så det känns. Kritik är inte min grej och jag blir arg, irriterad och känner mig som en dålig författare när jag får min feedback.  Men när det lossnar, när jag har tagit mig förbi de kritiserade partierna, är det bara glädje. Och om ni skulle fråga mig om vad som är ändrat från första utkastet till utgiven bok så vet i tusan om jag kan säga det egentligen.  Det här är den jobbiga omgången, nästa är ljuvlig! Jag behöver aldrig jobba med strukturen och det är skönt, för då slipper jag rumstera om i manuset. Jag gör det ju enkelt för mig och skriver kronologiskt. Tillbakablickar får egna kapitel. Det funkar för mig, men vi

Lektion 18,5

Jag tog ledigt idag. Istället går jag runt här och lyssnar på ABBA, dansar, rensar, städar och är på gott humör. Ledig är superviktigt, alltså planerar jag in det på samma sätt som jag planerar in min skrivtid. I morgon jobbar jag med Sonja igen, och på söndag hoppas jag vara klar för den här gången. På måndag ska deklarationen vara klar, så nästa lediga dagar blir den 5e och 6e. Sedan ska jag korrläsa Flanagans innan jag får tillbaka Sonja igen. Det är väl ingen lektion tänker ni. Det är det väl visst det, säger jag. I alla fall en halv. Tänk om du får din bok antagen och sedan ska redigera med deadlines samtidigt som familjen skriker, jobbet gapar och väninnorna hotar med att överge dig helt. Tror du då att det är bra eller dåligt att du redan innan ditt stora genombrott (där vi alla 58 pers som säger sig följa skolan ska få gå på releasefest) förstår vikten av planering, struktur och att du redan nu lär dig att följa ditt eget uppsatta schema? Om du tror att någon annan