Fortsätt till huvudinnehåll

Lektion 32.

Äntligen samlar vi ihop oss och tar oss an Virusskrivskolan, HÖSTEN 2020.

Termin 2, kan vi kalla den det?

Vi kickar igång hösten med ett stort SATAN vad bra ni är, ni som hade modet att skicka in det första kapitlet av ert romanprojekt (och alla andra som har fått tummen ur). Det var otroligt roligt att läsa, tack för förtroendet ni visade mig.

Jag tänker att vi ska hålla oss kvar i det lite, och det jag upplevde att jag såg i många första kapitel (det kom in 35 stycken!). 

Och var nu med på att detta är MIN åsikt, det kan finnas tusen andra. Men nu är det min skola, alltså får ni stå ut med lite rektorsfasoner från mig. Ingen pekas ut här, utan det här är generellt sådant jag har tänkt på.

1. Man har alldeles för många karaktärer med i första kapitlet. Namnen flödar och det blir emellanåt svårt att hålla isär vem som är vem. 

2. Man har glömt att peka ut en riktning. Jag har svårt att se vad boken ska handla om. Man har glömt att plantera en röd tråd. Den är minst lika viktigt som att presentera huvudpersonen.

3. För många trådar i första kapitlet. Fokusera på EN konflikt/en scen/en tråd, och gör den stark.

4. Avslutningen på kapitlet har inget som gör att jag bara MÅSTE läsa vidare. 

5. För långa kapitel där allt ska presenteras. Strunta i att lägga all bakgrund i första kapitlet. Gå rakt in i handlingen istället. Det finns förmodligen massor av bakgrund som måste in så småningom, men ju mer du kan baka in den i dialoger och funderingar, desto bättre. Långa sjok av bakgrundsinformation gör att texten blir gäspig och som läsare tappar man fokus.

6. Ska du har en prolog måste den skapa någon form av spänning, något man vill se en upplösning på, annars strunta i den. 

7. Om man ska skriva en romance så är det bra om man inte redan i första kapitlet känner att Yes box, där var det klart. 

8. Jag saknar lite känslor här och där. Alltså sådana som karaktären faktiskt borde känna när XXX har hänt.

9. Om man ska sticka ut lite i manusskörden hos förlagen tänker jag att man ska försöka hitta något nytt. Antingen sättet man berättar på, eller att ha en större bredd i sina karaktärer. Vita människor i alla ära, heterosexuella människor i alla ära, men det finns ju fler människor på vår jord. Framgångssagor handlar ofta om att göra det ingen annan gör. Bra att tänka på kanske. 

10. Läs, läs och läs. Fundera på vad författaren har gjort som du gillar. Titta på hur sidan ser ut: indrag, stycken etc. Om man använder citattecken eller talstreck spelar ingen roll, men se hur det ska se ut så blir det lättare för dig att skriva. 


Där har ni det som jag har tänkt på.

Frågor på det?

Nu är vi igång igen, det känns härligt tycker jag.

Hurra!












Kommentarer

  1. Detta med citat upptäckte jag när jag läste Sonjas sista vilja. Det kändes riktigt bra för mig istället för talstreck som krånglade till raderna för mig som inte är van att skriva i laptop. Tack!

    SvaraRadera
  2. Så inspirerande att få ta del av virusskrivskolan! Och roligt! Tyckte att din reflektion på mitt första kapitel var klockrent. Tack!

    SvaraRadera
  3. Hur kan man tänka i en romance, där den huvudsakliga handlingen är just relationen och dess vara/inte vara, när första kapitlet inte kan handla om just det (de har inte träffats, tar tid för allt att komma fram osv)? Där istället huvudkaraktären, världen och eventuella sidospår tar plats men kanske inte pekar direkt vad boken kommer att handla om, endast genom små hintar.

    Så tacksam för fin och konstruktiv feedback som gjorde mig taggad på att nu ta tag i redigeringen! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låt oss först och främst förälska oss i huvudkaraktären, och plantera hennes kärleksproblem – eller kanske längtan? Alternativt låt oss vara med vid deras sprakande första möte och backa sedan bandet ett par månader i nästa kapitel?

      Radera
  4. Dina åsikter värdesätter jag och i feedbacken jag fått på både skrivövningen tidigare och första kapitlet tycker jag att det du påpekat och gett tips om stämt bra. Det blir uppenbart när jag läser igen. Och det är så inspirerande för det blir ju bättre.

    Jag har inte skrivit såhär långt förut och det har rört ihop sig så jag har provat mig fram med olika sätt att organisera. Det är i mitt huvud det rör ihop sig för att det är där det händer innan det kommer ner på papper.
    Jag vet att det tagits upp här tidigare men jag har lite mer funderingar om det här med parallella historier. Händelserna i nutid ska vävas ihop med händelser bakåt i historien. Jag har olika skrivböcker för olika tider. Det ena ger det andra i handligarna och jag hattar fram och tillbaka. Jag vet att ett stort problem är att jag har för lågt tempo. Jag skriver för sakta men tanken är snabb och jag har jättemycket i huvudet och så kör det ihop sig och blir stopp istället.
    Hur gjorde du när du skrev din tredje Sonja? Skrev du hennes bakgrund först?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag skrev boken från första till sista sidan som jag alltid gör. Jag har inget i huvudet, allt i fingrarna. Jag skriver mig fram till allt.

      Mitt tips är att ha samma skrivbok för samma manus, eller kanske ett stor ritrulle om du behöver ett helikopterperspektiv. Jag har väldigt lätt för det där, men gör det heller inte så svårt för mig. Typ ett kapitel i taget, ett dåtid, ett par nu. Bestäm dig för ett mönster
      I tredje Sonja har jag ett glasklart mönster: Kvinnorna får ett brev från Sonja, ser en film, åker iväg. Typ så.
      I Flanagans gör jag tillbakablickar i hela kapitel (1949), som jag sedan kan hänvisa till i nutidskapitlen (1960).
      Lycka till!

      Radera
    2. Tack! Jag har gjort en tidslinje i skrivboken men det blir för trångt så ritrulle får det bli. Och försöka få till mer skrivtid helt enkelt.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lektion 1

Läs det här, och bestäm dig sedan för om du ska hänga med på resten. Jag vill ha en kommentar från dig i kommentarsfältet. Jag hänger med räcker. Okej. Here we go! (Först vill jag säga att jag faktiskt är coach. Jag har gått en lång utbildning hos ett utbildningsföretag som heter Coach2Coach  (klicka här) , och därefter arbetade jag i 4 år i egen regi med enskild coaching och anlitades av beroendekliniker för grupper,  fram tills jag kunde försörja mig som författare. Inget fusk här inte.) Hur kommer man igång med sitt bokskriveri. Den ständiga frågan. Jag har postat det här inlägget med tips förut, men nu när vi har en virusskrivskola vill jag påstå att det är aktuellare än någonsin. Jag tror att det finns lika många igångsättningssätt som det finns författare, alltså kan jag bara berätta om hur jag gör, och det är verkligen inget facit (men gör gärna som jag ändå). I mitt fall börjar det alltid med att  jag har bestämt mig för att  skriva en  BOK . Inte försöka, inte prova, i

Lektion 36.

 Det är vemodigt, för nu går virusskrivskolan in i ett viloläge och om jag någonsin plockar upp den igen får vi se. Jag hoppas då i så fall att bara kunna kalla den skrivskola.  För min del är det dags att börja redigera på allvar nu. Det är den andra omgången, den svåra, när både förläggare och redaktör har slagit sig ihop och ATTACKERAT mitt manus.  Jo, det är exakt så det känns. Kritik är inte min grej och jag blir arg, irriterad och känner mig som en dålig författare när jag får min feedback.  Men när det lossnar, när jag har tagit mig förbi de kritiserade partierna, är det bara glädje. Och om ni skulle fråga mig om vad som är ändrat från första utkastet till utgiven bok så vet i tusan om jag kan säga det egentligen.  Det här är den jobbiga omgången, nästa är ljuvlig! Jag behöver aldrig jobba med strukturen och det är skönt, för då slipper jag rumstera om i manuset. Jag gör det ju enkelt för mig och skriver kronologiskt. Tillbakablickar får egna kapitel. Det funkar för mig, men vi

Lektion 31

 Kära skrivskoleelever, hur går det? Har ni kommit någonstans med ert manus? Har ni skrivit ert första kapitel? Eller är ni till och med klara med ert manus? Inte kommit igång alls, bara en massa snack utan verkstad? I den här skolan GÖR vi. Det är det enda sättet framåt. För övrigt det sätt som funkar i de flesta sammanhang eftersom lösningen ligger i görandet, inte i malandet om vad vi borde göra ... HERREGUD, vilken tur att all min visdom kan läggas i den här bloggen så att du kan lära dig hur du ska leva ditt liv! Vi glömmer ibland att inget händer av att vi tänker på saken. Möjligtvis ger vi oss huvudvärk, men tanken i sig är inte fruktsam om den inte utmynnar i ett slags görande av något slag.  Fast jag fattar att det är svårt att göra om man inte kan prioritera - och att skriva en bok är dessutom att prioritera sig själv . Kvinnor  folk brukar ha rätt svårt att göra det. Det mesta annat får gå före. Trots att man kanske har en partner som skulle kunna dela på ansvaret så är det