Fortsätt till huvudinnehåll

Lektion 32.

Äntligen samlar vi ihop oss och tar oss an Virusskrivskolan, HÖSTEN 2020.

Termin 2, kan vi kalla den det?

Vi kickar igång hösten med ett stort SATAN vad bra ni är, ni som hade modet att skicka in det första kapitlet av ert romanprojekt (och alla andra som har fått tummen ur). Det var otroligt roligt att läsa, tack för förtroendet ni visade mig.

Jag tänker att vi ska hålla oss kvar i det lite, och det jag upplevde att jag såg i många första kapitel (det kom in 35 stycken!). 

Och var nu med på att detta är MIN åsikt, det kan finnas tusen andra. Men nu är det min skola, alltså får ni stå ut med lite rektorsfasoner från mig. Ingen pekas ut här, utan det här är generellt sådant jag har tänkt på.

1. Man har alldeles för många karaktärer med i första kapitlet. Namnen flödar och det blir emellanåt svårt att hålla isär vem som är vem. 

2. Man har glömt att peka ut en riktning. Jag har svårt att se vad boken ska handla om. Man har glömt att plantera en röd tråd. Den är minst lika viktigt som att presentera huvudpersonen.

3. För många trådar i första kapitlet. Fokusera på EN konflikt/en scen/en tråd, och gör den stark.

4. Avslutningen på kapitlet har inget som gör att jag bara MÅSTE läsa vidare. 

5. För långa kapitel där allt ska presenteras. Strunta i att lägga all bakgrund i första kapitlet. Gå rakt in i handlingen istället. Det finns förmodligen massor av bakgrund som måste in så småningom, men ju mer du kan baka in den i dialoger och funderingar, desto bättre. Långa sjok av bakgrundsinformation gör att texten blir gäspig och som läsare tappar man fokus.

6. Ska du har en prolog måste den skapa någon form av spänning, något man vill se en upplösning på, annars strunta i den. 

7. Om man ska skriva en romance så är det bra om man inte redan i första kapitlet känner att Yes box, där var det klart. 

8. Jag saknar lite känslor här och där. Alltså sådana som karaktären faktiskt borde känna när XXX har hänt.

9. Om man ska sticka ut lite i manusskörden hos förlagen tänker jag att man ska försöka hitta något nytt. Antingen sättet man berättar på, eller att ha en större bredd i sina karaktärer. Vita människor i alla ära, heterosexuella människor i alla ära, men det finns ju fler människor på vår jord. Framgångssagor handlar ofta om att göra det ingen annan gör. Bra att tänka på kanske. 

10. Läs, läs och läs. Fundera på vad författaren har gjort som du gillar. Titta på hur sidan ser ut: indrag, stycken etc. Om man använder citattecken eller talstreck spelar ingen roll, men se hur det ska se ut så blir det lättare för dig att skriva. 


Där har ni det som jag har tänkt på.

Frågor på det?

Nu är vi igång igen, det känns härligt tycker jag.

Hurra!












Kommentarer

  1. Detta med citat upptäckte jag när jag läste Sonjas sista vilja. Det kändes riktigt bra för mig istället för talstreck som krånglade till raderna för mig som inte är van att skriva i laptop. Tack!

    SvaraRadera
  2. Så inspirerande att få ta del av virusskrivskolan! Och roligt! Tyckte att din reflektion på mitt första kapitel var klockrent. Tack!

    SvaraRadera
  3. Hur kan man tänka i en romance, där den huvudsakliga handlingen är just relationen och dess vara/inte vara, när första kapitlet inte kan handla om just det (de har inte träffats, tar tid för allt att komma fram osv)? Där istället huvudkaraktären, världen och eventuella sidospår tar plats men kanske inte pekar direkt vad boken kommer att handla om, endast genom små hintar.

    Så tacksam för fin och konstruktiv feedback som gjorde mig taggad på att nu ta tag i redigeringen! :)

    SvaraRadera
  4. Dina åsikter värdesätter jag och i feedbacken jag fått på både skrivövningen tidigare och första kapitlet tycker jag att det du påpekat och gett tips om stämt bra. Det blir uppenbart när jag läser igen. Och det är så inspirerande för det blir ju bättre.

    Jag har inte skrivit såhär långt förut och det har rört ihop sig så jag har provat mig fram med olika sätt att organisera. Det är i mitt huvud det rör ihop sig för att det är där det händer innan det kommer ner på papper.
    Jag vet att det tagits upp här tidigare men jag har lite mer funderingar om det här med parallella historier. Händelserna i nutid ska vävas ihop med händelser bakåt i historien. Jag har olika skrivböcker för olika tider. Det ena ger det andra i handligarna och jag hattar fram och tillbaka. Jag vet att ett stort problem är att jag har för lågt tempo. Jag skriver för sakta men tanken är snabb och jag har jättemycket i huvudet och så kör det ihop sig och blir stopp istället.
    Hur gjorde du när du skrev din tredje Sonja? Skrev du hennes bakgrund först?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lektion 1

Läs det här, och bestäm dig sedan för om du ska hänga med på resten. Jag vill ha en kommentar från dig i kommentarsfältet. Jag hänger med räcker.

Okej.
Here we go!

(Först vill jag säga att jag faktiskt är coach. Jag har gått en lång utbildning hos ett utbildningsföretag som heter Coach2Coach (klicka här), och därefter arbetade jag i 4 år i egen regi med enskild coaching och anlitades av beroendekliniker för grupper,  fram tills jag kunde försörja mig som författare. Inget fusk här inte.)

Hur kommer man igång med sitt bokskriveri. Den ständiga frågan. Jag har postat det här inlägget med tips förut, men nu när vi har en virusskrivskola vill jag påstå att det är aktuellare än någonsin.

Jag tror att det finns lika många igångsättningssätt som det finns författare, alltså kan jag bara berätta om hur jag gör, och det är verkligen inget facit (men gör gärna som jag ändå).

I mitt fall börjar det alltid med att jag har bestämt mig för att skriva en BOK.
Inte försöka, inte prova, inte testa.
Jag har be…

Lektion 24

Hålla upp ett tempo tänkte jag var ett bra tema idag när de flesta av er verkar skolka.

Och jag tror att det är representativt för hur det brukar se ut. Entusiasmen flödar i början, allt är så roligt och nytt, men sedan dyker något upp, man skjuter det åt sidan, i värsta fall skjuter någon ANNAN en åt sidan – och så gör man det i morgon istället.

Men mina damer och herrar, låt mig då också säga att det är detta som skiljer agnarna från vetet.
Inget borde naturligtvis kunna skilja dig från ditt projekt. Du borde bära de som en dyrbar Mingvas (alltså typ).
Fast jag fattar ju livet. Det där som man försöker kontrollera men som ändå på något mystisk sätt tar över och skjuter planer i sank.

Så det här blir blandat bandat om tempo.

Ett par frågor som inte har fått svar och ett tips från John Häggblom som är förläggare på Forum (där jag kommer ut).

Först vill jag tipsa om att han kör en skrivlektion, live, på instagram i morgon. Blir naturligtvis superbra! Han ska prata om det mesta och om h…

Lektion 22

Många börjar sin skrivkarriär med att skriva självbiografiskt. Det gjorde jag också.

Jag tyckte att jag hade en historia värd att berätta och när jag skrev den hade jag inte en tanke på att det skulle bli något mer efteråt. Inte ens när den blev utgiven och jag var på min första bokmässa, tänkte jag tanken.
Elva år senare vet jag att jag uppenbarligen hade många fler böcker inombords.

När det gäller självbiografier – och att få dem utgivna – gäller det att ha en unik historia, en som man kanske också är beredd att prata högt om.
Min egen bok, Casanovas kvinna, handlade om medberoende och min relation till en man som missbrukade sex, att den skulle bli antagen var jag faktiskt rätt säker på. Det fanns ingen som hade berättat om något dylikt tidigare.
Och jag var dessutom beredd att prata om den, men det visste inte förlaget (Kalla Kulor) när de först kallade mig till ett möte. De blev intresserade av storyn och såg förmodligen att den gick att sälja.

De var också intresserade av att ve…