Kampanjandet är över. Nu länkar jag hit igen, till mina hemmahooods.
Jag tänkte att vi skulle prata ax till limpa idag, som en repetition av det ni hittills har lärt er (här eller på andra ställen).
Vad tror ni om det?
Så vi tar det från början.
Här kommer en punktlista som bara är att följa. Bra va?
1. Bestäm dig.
2. Tala om för alla andra att du har bestämt dig.
3. Införskaffa lämplig maskin, dator är att föredra.
4. Skrivprogram. Word är nog det vanligaste.
5. Planeraren, den som Vet vad historien ska handla om börjar med PLANEN i sitt nya wordprogram.
Skriv ned allt du vet om din berättelse: karaktärer, miljö och scener (om du redan har sådana). Du vet förmodligen början, mitten och slutet. Skriv ned det också. ALLT du har i huvudet så frigör du kapacitet till att fantisera senare (inbillar jag mig).
Den Intuitiva:
Vet du inte vad din historia ska handla om, så ha en anteckningsbok redo vid din sida när du börjar skriva. Där skriver du ned all info som kommer ur dina fingrar, som kompisen i punkt 5 gjorde innan den började.
Namn åldrar miljö vem din karaktär är, allt sådant kommer du att behöva komma ihåg under tiden du skriver. Karaktärer måste på ett eller annat sätt vara begripliga (vare sig vi gillar dem eller inte) och det betyder att de måste vara hyfsat konsekventa i sina värderingar och därmed handlingar.
Ibland glömmer man vad en karaktär står för, därför är det bra att skriva ned det.
7. Den stora dagen är här, du ska börja. Familjen håller sig undan, det är du och din roman. I alla fall en liten, liten del av den.
För när din arbetsstund/lyckostund/bubbla är avslutad för dagen, kommer du att inse att oj vad tid det kommer att ta att skriva en bok.
Lång tid.
Kanske ett halvår, minst, om du inte som jag kan göra det på heltid.
Det spelar ingen roll om du är Planeraren eller den Intuitiva, det kommer att ta tid.
Och när det första glädjeruset har lagt sig kan det vara bra att tänka kortare än hela romanen.
Varför inte ett kapitel i taget? Jag gillar det bättre än antal sidor. Jag själv vet att mina böcker oftast landar runt 50 kapitel, och att beta av ett i taget är tillfredställande.
Mål är bra om det driver en framåt. Jag gillar det, andra tycker att det begränsar.
Du gör alltid som du vill, det är hela grejen med den här skolan.
Det som det blir en bok av är rätt (även om det tar 10 år för dig.)
8. Det går framåt. Du har skrivit de första 10 kapitlen. Du har efter varje kapitel antecknat vad det har handlat om.
Herregud, vad bra det går. Vilken fart du har.
Och så åker du bort en vecka, lämnar datorn hemma, barnen ska bada och partnern ... tja.
I alla fall.
Du glömmer ditt manus, helt enkelt.
Well. Well. Well
Här viftar coachen och kommer med rådet: NEJ NEJ NEJ. Gör inte det. Jo, åk iväg, men ha din lilla anteckningsbok med dig och ANVÄND DEN VARJE DAG.
Titta på dina anteckningar, vad kapitlen har handlat om, skriv ned alla nya idéer.
Om du ägnar 15 minuter åt det varje dag, så lovar jag dig att det går lätt när du kommer hem och ska ta upp arbetet igen.
Jag vet att blir trögt annars. Jag vet att folk lägger av efter en paus.
Nu är du varnad.
9. Du har skrivit Hälften. Jösses, vad bra gjort.
Fast det är nu många ställer sig frågan om vad boken egentligen handlar om. Om ni har följt min skola från punkt till pricka så vet ni att den röda tråden måste läggas ut tidigt i boken, eftersom det är det rep du ska hålla dig i framöver. Det är utvecklingen runt din tråd som allt handlar om. Du ska komma så nära tråden så att du nästan kan klippa av den, i alla fall nagga i den, med problem.
För att kunna göra det måste du veta vad boken handlar om.
Oftast har vi en människa som huvudkaraktär och den ska vilja förändra något/ta ett kliv/gå från att sjunga i duschen till de stora scenerna.
Det betyder att den duschar och drömmer i första kapitlet, och så går ridån upp på Madison Square Garden i det sista.
Däremellan bör allt hända som gör att resan från Örkelljunga till New York blir fruktansvärt komplicerad.
Om du är planerare, så har du detta rätt klart för dig redan innan du börjar.
Om du är intuitiv (som jag är) skulle jag vilja råda dig plutta in problemet redan i första kapitlet. Vänta inte.
Jag ska lägga bilder på mina förstakapitel längst ned så du får en bild på hur jag menar.
Får du bara till den där problemställningen så kommer du att SEGLA I MEDVIND fram till punkten långt där borta.
10. Nu har du förmodligen hittat din tråd, dina småtrådar, dina karaktärer utvecklas, problemen hopar sig, du har fått till ett par gigantiska vändpunkter, som gör att din stackars karaktär åkte ut med huvudet först från en fyllekrog på Söder när hon skulle sjunga Karaoke. Allt går fel. Madison Square Garden är inte att tänka på.
Det är nu, ungefär 75 % in i din roman, som du behöver börja tråckla ihop trådarna om du inte redan har börjat med det. Den allra största ska du vänta med, men vi är få som berättar en historia utan att dessutom hitta på flera parallella, och dem ska vi lösa innan den stora.
Men på samma sätt som vi la ut dem pö och pö, måste vi lösa dem pö om pö.
När punkten är satt vill vi inte känna oj då.
Skriv ned alla de trådar du snillrikt har uppfunnit under vägen. Mitt tips är att hålla dem till max 5 stycken. Annars blir det stökigt både för dig och för läsaren.
Har du däremot flera huvudkaraktärer blir det förstås fler.
Jag har oftast mer än en huvudkaraktär och då blir ju deras mål olika (tycker jag är kul) och får de dessutom några trådar till var så är det en hel del att hålla koll på.
Anteckningsbok.
Har jag varit tydlig nog med det nu?
11. Eller så började du tänka vid hälften och då går ju punkt 10 helt bort. (Eller så blir du inspirerad och tar tag.)
Tankar är värdelösa när de tänks som: är det här bra nog, vem ska vilja läsa, alla andra är så mycket bättre, jag är usel, hur kunde jag tro ... BLA BLA BLA.
På riktigt:
läser jag en gång till om en kvinna som slår ned på sig på det sättet kommer jag att bli tokig.
Kvinnor är för tjocka, för fula, för långa, för korta, skriver uselt, är dåliga i sängen, lagar dålig mat, är inte lika vältränade efter förlossningen som hon den där man har läst om, ingen kan väl älska mig, BLA BLA BLAAAAAA.
Hellbergs virusskrivskola är ROLIG, inte kritiserande, dömande, elak, nedvärderande eller taskig. Det betyder att det ska vara ROLIGT att skriva bok.
Självkritik, som är påhittad i ens eget huvud, platsar inte här.
ALLTSÅ:
om ditt huvud (för det handlar bara om tankar inget annat) inte vill hänga med och ha kul, så lämna det högt upp i ett skåp och ta fram hjärtat.
Det som sjunger och jublar av ditt skrivande, av att du prioriterar dig själv och som tar din längtan på allvar.
HJÄRTAT ska vara med, inte det tråkiga gamla huvudet.
Okej?
(Jag är av den bestämda motsatsåsikten att när det gäller kärlek ska hjärnan vara involverad i betydligt högre grad än den oftast är, men inte när det gäller bokskrivande).
12. Vad duktig du har varit. Du har snart fått ihop en hel bok? Hur många svenskar har det? Inte så många sett till hur många vi är som bor här.
Jag tycker att man ska fira ett sådant stort avslutat projekt med något belönande som gör att det sista arbetet, de avslutande 20-25 procenten, går lätt eftersom du har något att se fram emot. Vad det är bestämmer du själv.
Jag belönar mig varje dag med att få se på en tv-serie och googla hus på Hemnet. Inget sådant får ske innan jag är klar för dagen.
Delmål och belöningar. Bra grej.
När jag är klar med mitt manus i sommar får jag ha semester från manus i en månad. Fatta den som belöning när man jobbar heltid som författare.
13. Småtips från coachen.
Jag tänkte att vi skulle prata ax till limpa idag, som en repetition av det ni hittills har lärt er (här eller på andra ställen).
Vad tror ni om det?
Så vi tar det från början.
Här kommer en punktlista som bara är att följa. Bra va?
1. Bestäm dig.
2. Tala om för alla andra att du har bestämt dig.
3. Införskaffa lämplig maskin, dator är att föredra.
4. Skrivprogram. Word är nog det vanligaste.
5. Planeraren, den som Vet vad historien ska handla om börjar med PLANEN i sitt nya wordprogram.
Skriv ned allt du vet om din berättelse: karaktärer, miljö och scener (om du redan har sådana). Du vet förmodligen början, mitten och slutet. Skriv ned det också. ALLT du har i huvudet så frigör du kapacitet till att fantisera senare (inbillar jag mig).
Den Intuitiva:
Vet du inte vad din historia ska handla om, så ha en anteckningsbok redo vid din sida när du börjar skriva. Där skriver du ned all info som kommer ur dina fingrar, som kompisen i punkt 5 gjorde innan den började.
Namn åldrar miljö vem din karaktär är, allt sådant kommer du att behöva komma ihåg under tiden du skriver. Karaktärer måste på ett eller annat sätt vara begripliga (vare sig vi gillar dem eller inte) och det betyder att de måste vara hyfsat konsekventa i sina värderingar och därmed handlingar.
Ibland glömmer man vad en karaktär står för, därför är det bra att skriva ned det.
7. Den stora dagen är här, du ska börja. Familjen håller sig undan, det är du och din roman. I alla fall en liten, liten del av den.
För när din arbetsstund/lyckostund/bubbla är avslutad för dagen, kommer du att inse att oj vad tid det kommer att ta att skriva en bok.
Lång tid.
Kanske ett halvår, minst, om du inte som jag kan göra det på heltid.
Det spelar ingen roll om du är Planeraren eller den Intuitiva, det kommer att ta tid.
Och när det första glädjeruset har lagt sig kan det vara bra att tänka kortare än hela romanen.
Varför inte ett kapitel i taget? Jag gillar det bättre än antal sidor. Jag själv vet att mina böcker oftast landar runt 50 kapitel, och att beta av ett i taget är tillfredställande.
Mål är bra om det driver en framåt. Jag gillar det, andra tycker att det begränsar.
Du gör alltid som du vill, det är hela grejen med den här skolan.
Det som det blir en bok av är rätt (även om det tar 10 år för dig.)
8. Det går framåt. Du har skrivit de första 10 kapitlen. Du har efter varje kapitel antecknat vad det har handlat om.
Herregud, vad bra det går. Vilken fart du har.
Och så åker du bort en vecka, lämnar datorn hemma, barnen ska bada och partnern ... tja.
I alla fall.
Du glömmer ditt manus, helt enkelt.
Well. Well. Well
Här viftar coachen och kommer med rådet: NEJ NEJ NEJ. Gör inte det. Jo, åk iväg, men ha din lilla anteckningsbok med dig och ANVÄND DEN VARJE DAG.
Titta på dina anteckningar, vad kapitlen har handlat om, skriv ned alla nya idéer.
Om du ägnar 15 minuter åt det varje dag, så lovar jag dig att det går lätt när du kommer hem och ska ta upp arbetet igen.
Jag vet att blir trögt annars. Jag vet att folk lägger av efter en paus.
Nu är du varnad.
9. Du har skrivit Hälften. Jösses, vad bra gjort.
Fast det är nu många ställer sig frågan om vad boken egentligen handlar om. Om ni har följt min skola från punkt till pricka så vet ni att den röda tråden måste läggas ut tidigt i boken, eftersom det är det rep du ska hålla dig i framöver. Det är utvecklingen runt din tråd som allt handlar om. Du ska komma så nära tråden så att du nästan kan klippa av den, i alla fall nagga i den, med problem.
För att kunna göra det måste du veta vad boken handlar om.
Oftast har vi en människa som huvudkaraktär och den ska vilja förändra något/ta ett kliv/gå från att sjunga i duschen till de stora scenerna.
Det betyder att den duschar och drömmer i första kapitlet, och så går ridån upp på Madison Square Garden i det sista.
Däremellan bör allt hända som gör att resan från Örkelljunga till New York blir fruktansvärt komplicerad.
Om du är planerare, så har du detta rätt klart för dig redan innan du börjar.
Om du är intuitiv (som jag är) skulle jag vilja råda dig plutta in problemet redan i första kapitlet. Vänta inte.
Jag ska lägga bilder på mina förstakapitel längst ned så du får en bild på hur jag menar.
Får du bara till den där problemställningen så kommer du att SEGLA I MEDVIND fram till punkten långt där borta.
10. Nu har du förmodligen hittat din tråd, dina småtrådar, dina karaktärer utvecklas, problemen hopar sig, du har fått till ett par gigantiska vändpunkter, som gör att din stackars karaktär åkte ut med huvudet först från en fyllekrog på Söder när hon skulle sjunga Karaoke. Allt går fel. Madison Square Garden är inte att tänka på.
Det är nu, ungefär 75 % in i din roman, som du behöver börja tråckla ihop trådarna om du inte redan har börjat med det. Den allra största ska du vänta med, men vi är få som berättar en historia utan att dessutom hitta på flera parallella, och dem ska vi lösa innan den stora.
Men på samma sätt som vi la ut dem pö och pö, måste vi lösa dem pö om pö.
När punkten är satt vill vi inte känna oj då.
Skriv ned alla de trådar du snillrikt har uppfunnit under vägen. Mitt tips är att hålla dem till max 5 stycken. Annars blir det stökigt både för dig och för läsaren.
Har du däremot flera huvudkaraktärer blir det förstås fler.
Jag har oftast mer än en huvudkaraktär och då blir ju deras mål olika (tycker jag är kul) och får de dessutom några trådar till var så är det en hel del att hålla koll på.
Anteckningsbok.
Har jag varit tydlig nog med det nu?
11. Eller så började du tänka vid hälften och då går ju punkt 10 helt bort. (Eller så blir du inspirerad och tar tag.)
Tankar är värdelösa när de tänks som: är det här bra nog, vem ska vilja läsa, alla andra är så mycket bättre, jag är usel, hur kunde jag tro ... BLA BLA BLA.
På riktigt:
läser jag en gång till om en kvinna som slår ned på sig på det sättet kommer jag att bli tokig.
Kvinnor är för tjocka, för fula, för långa, för korta, skriver uselt, är dåliga i sängen, lagar dålig mat, är inte lika vältränade efter förlossningen som hon den där man har läst om, ingen kan väl älska mig, BLA BLA BLAAAAAA.
Hellbergs virusskrivskola är ROLIG, inte kritiserande, dömande, elak, nedvärderande eller taskig. Det betyder att det ska vara ROLIGT att skriva bok.
Självkritik, som är påhittad i ens eget huvud, platsar inte här.
ALLTSÅ:
om ditt huvud (för det handlar bara om tankar inget annat) inte vill hänga med och ha kul, så lämna det högt upp i ett skåp och ta fram hjärtat.
Det som sjunger och jublar av ditt skrivande, av att du prioriterar dig själv och som tar din längtan på allvar.
HJÄRTAT ska vara med, inte det tråkiga gamla huvudet.
Okej?
(Jag är av den bestämda motsatsåsikten att när det gäller kärlek ska hjärnan vara involverad i betydligt högre grad än den oftast är, men inte när det gäller bokskrivande).
12. Vad duktig du har varit. Du har snart fått ihop en hel bok? Hur många svenskar har det? Inte så många sett till hur många vi är som bor här.
Jag tycker att man ska fira ett sådant stort avslutat projekt med något belönande som gör att det sista arbetet, de avslutande 20-25 procenten, går lätt eftersom du har något att se fram emot. Vad det är bestämmer du själv.
Jag belönar mig varje dag med att få se på en tv-serie och googla hus på Hemnet. Inget sådant får ske innan jag är klar för dagen.
Delmål och belöningar. Bra grej.
När jag är klar med mitt manus i sommar får jag ha semester från manus i en månad. Fatta den som belöning när man jobbar heltid som författare.
13. Småtips från coachen.
- Fastnar du, skriv ändå. Går det inte, gå tillbak till lektion 2.
- Redigera så lite som möjligt. Det kan du göra när du är klar.
- Var i ständig kontakt med ditt manus.
- Be inte någon annan läsa förrän du är klar.
- Inspireras, men sno för bövelen inte andras idéer. Du är bättre än så.
- FUSKA aldrig. Förtjäna din framgång.
- Var rädd om dig. Det är inte över än.
Kan du inte kommentera här (verkar svårt från mobil) så gör det på insta.
INGA direktmess, jag svarar inte privat.
Tjohej, vi är igång igen.
 |
| Välkommen till Flanagans |
 |
| Kvinnorna på Flanagans |
 |
| Sonjas sista vilja |
 |
| Toscana tur och retur |
Kommentarer
Skicka en kommentar