Fortsätt till huvudinnehåll

Lektion 31

 Kära skrivskoleelever, hur går det?

Har ni kommit någonstans med ert manus?

Har ni skrivit ert första kapitel? Eller är ni till och med klara med ert manus? Inte kommit igång alls, bara en massa snack utan verkstad?

I den här skolan GÖR vi. Det är det enda sättet framåt. För övrigt det sätt som funkar i de flesta sammanhang eftersom lösningen ligger i görandet, inte i malandet om vad vi borde göra ... HERREGUD, vilken tur att all min visdom kan läggas i den här bloggen så att du kan lära dig hur du ska leva ditt liv!

Vi glömmer ibland att inget händer av att vi tänker på saken. Möjligtvis ger vi oss huvudvärk, men tanken i sig är inte fruktsam om den inte utmynnar i ett slags görande av något slag. 

Fast jag fattar att det är svårt att göra om man inte kan prioritera - och att skriva en bok är dessutom att prioritera sig själv. Kvinnor folk brukar ha rätt svårt att göra det. Det mesta annat får gå före. Trots att man kanske har en partner som skulle kunna dela på ansvaret så är det svårt att låta bli diskmaskinen när den är felpackad, svårt att låta bli sängen när någon (idioten) har bäddat den utan att följa anvisningen, svårt att låta bli tvätten ... ungarna ... kollegornas problem.

Män andra som följer min skola har kanske inte samma motstånd. Istället kanske man tycker att  man är riktigt bra. Kanske till och med redan utgivningsklar. För i ärlighetens namn: hur svårt kan det vara? Jag gjorde det på semestern. Inte svårt alls. Åsa, du kan väl läsa mitt manus? Samarbeta? Skriva en deckare med mig? Bli min coach? Kan jag ringa dig? Kan vi ses?

Så var är du? 

Får jag läsa ditt första kapitel? 

Vill du ha en enkel feedback på det utifrån det som vi har pratat om tidigare i skolan? 

Ni som redan har redaktörer och coacher som ni betalar för behöver ju inte alls min blick på det ni har skrivit, men ni andra som kanske inte ens är klara utan bara behöver en spark i arslet för att komma igång igen? 

Den här skolan handlar mer om tummar ur än om teknikaliteter, även om ni hittar tips sådant också (utifrån min kunskap som baseras på vad jag har gjort de senaste 10 åren – inte pluggandet som knappt tog mig ur gymnasiet. Min svenskalärare som jag inte ens minns om det var en kvinna eller man, ruskar förmodligen på huvudet och förstår ingenting. Jag minns min högstadielärare, däremot. Han var bra.)

Om du vill att jag ska läsa det som är första kapitlet i din bok, mejlar du det till asahellberg100@gmail.com

I titelraden skriver du mitt första kapitel

Deadline 21a september.

Vad kul det ska bli! Hurra!



Bilden är från min första release på bokförlaget Forum, En liten värld. Året var 2014. Jag var själv omslagsflicka tillsammans med den mycket begåvade och trevliga Lotta Kühlhorn. (inte min kompis i bilden, men ni ser henne på bokomslaget).






Kommentarer

  1. Har skrivit halva manuset. Skrivandet känns segt just nu för att jag själv är sjuk. Den mentala orken är nästan borta. Hur ska jag tänka här, för att skrivandet ändå ska bli gjort? Försöka skriva ändå med m¨ånga pauser?
    Hur gör du när du måste skriva fastän du är sjuk? Håller du samma höga tempo?
    Vad är dina bästa tips?

    Tell me!

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag är sjuk är jag sjuk. Då lägger jag ned allt jobb och ser till att bli frisk. Hoppas att du kan göra samma sak!

      Radera
  2. Hej Åsa
    Har skrivit klart mitt manus. Det gick som en dans. Skrev och skrev och det bara flöt på.
    Har dessutom gjort en första redigering.
    Jag överträffade mitt mål och hade dessutom roligt på vägen.
    Tack för dina goda råd. Skickar dig mitt första kapitel inkl prolog under dagen.
    Hälsningar Ulla

    SvaraRadera
  3. Wow! Så kul, jag skickar ett kapitel till dig. Tack för att du tar dig tid och tack för goda råd.
    Hälsningar Kerstin

    SvaraRadera
  4. hej underbara Åsa!
    Så jäkla rolig är du! skrattar högt åt dina inlägg, har väl samma humor...
    Har däremot fastnat i kvinnofällan som den "duktiga hemmaprojektledaren man är", blä!
    kan skylla massor på jobb, land, barn, hem o.s.v. men i ärlighetens namn har jag fastnat på idéstadiet och tänket om karaktärerna. idéerna sprutar men vet inte var jag börjar med. karaktärstänket känns läskigt och egot bromsar och säger att det här fixar du aldrig. inte kan väl jag komma på en massa intriger, drivet, inte kan väl mina ord vara intressanta för andra o.s.v. medan hjärta och själ skriker; DET HÄR ÄR DIN GREJ-KÖÖÖÖR. så JA- behöver så mycket sparkar därbak för att komma igång...känner inte att jag har nån att bolla med vilket bromsar mig då jag är utåtriktad och vill bolla idéer med nån som fattar grejen och är lika nördig som jag, hjälp!!!
    Har mycket i huvudet just nu med hur jag skapar mig mer tid till skrivpassionen, är förskollärare och tröött när jag kommer hem, 50-plus, du vet...orken är inte oändlig. vill, vill, vill men tummen sitter så jävla hårt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. nämen nu serru! Nu har jag skrivit 2 stapplande sidor som ett första försök. Kommer på mailen! är så tacksam för att vi får skicka för ett utlåtande av dig. roligt för oss att du orkar, haha. Tack!!

      Radera
  5. Har skrivit ca 200 sidor nu, allt tack vare din skrivskola som gav mig sparken i ändan att börja skriva igen efter så långt uppehåll. Skickar mitt första kapitel till dig. Tusen tack för att du är så generös och vill göra detta för oss.
    Kram Nina (fd Ninas skrivarlya)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skriver intensivt i perioder, sen måste jag ladda om batterierna. Jag har fått ihop 15000 ord och den kommer att bli klar förr eller senare. Tack igen för ditt engagemang.

      Radera
  6. Jag är nyfiken på om du strukturerar upp din skrivbok/anteckningsbok eller om du skriver allt efter hand?
    Du har berättat att du kort sammanfattar varje kapitel och eftersom du skriver kronologiskt borde det rimligen bli löpande? Men om du kommer på andra saker att anteckna, allt från idéer till någon tanke om någon av personerna, fakta, annat du vill använda eller som bara är till stöd för skrivandet (typ: huvudpersonen Lisa är 42 år och det värsta hon vet är oklippta tånaglar), har du en särskild "sektion" i din skrivbok för sådana anteckningar eller skriver du allt löpande i boken?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag skriver mer sektionsaktigt. Lämnar några sidor blanka för just sådant som jag kommer på, eller för background. Det händer också att jag fyller slutet av manuset med research som jag har kopierat in för att ha det lätt tillgängligt. I Flanaganserien har jag också haft namn och födelseår på huvudpersoner i början av manuset för att det ska bli lätt för redaktör och förläggare att se när de läser. I en serie gäller det att ha ordning på årtalen, särskilt om man som jag låter berättelsen löpa över 50 år.

      Radera
    2. Tack för svar! Det låter som en smart tillvägagångssätt. Jag har själv gjort liknande, men hittills har jag nog haft för lite sidor i mina böcker för snabbare än jag anar det krockar sektionerna med varandra.

      Radera
  7. Inskickat! Så spännande (och läskigt)! Mitt första råmanus hann precis bli klart innan datorn kraschade så hela grejen med att låt manuset vila innan redigering löste sig av sig självt så att säga ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lektion 1

Läs det här, och bestäm dig sedan för om du ska hänga med på resten. Jag vill ha en kommentar från dig i kommentarsfältet. Jag hänger med räcker.

Okej.
Here we go!

(Först vill jag säga att jag faktiskt är coach. Jag har gått en lång utbildning hos ett utbildningsföretag som heter Coach2Coach (klicka här), och därefter arbetade jag i 4 år i egen regi med enskild coaching och anlitades av beroendekliniker för grupper,  fram tills jag kunde försörja mig som författare. Inget fusk här inte.)

Hur kommer man igång med sitt bokskriveri. Den ständiga frågan. Jag har postat det här inlägget med tips förut, men nu när vi har en virusskrivskola vill jag påstå att det är aktuellare än någonsin.

Jag tror att det finns lika många igångsättningssätt som det finns författare, alltså kan jag bara berätta om hur jag gör, och det är verkligen inget facit (men gör gärna som jag ändå).

I mitt fall börjar det alltid med att jag har bestämt mig för att skriva en BOK.
Inte försöka, inte prova, inte testa.
Jag har be…

Lektion 24

Hålla upp ett tempo tänkte jag var ett bra tema idag när de flesta av er verkar skolka.

Och jag tror att det är representativt för hur det brukar se ut. Entusiasmen flödar i början, allt är så roligt och nytt, men sedan dyker något upp, man skjuter det åt sidan, i värsta fall skjuter någon ANNAN en åt sidan – och så gör man det i morgon istället.

Men mina damer och herrar, låt mig då också säga att det är detta som skiljer agnarna från vetet.
Inget borde naturligtvis kunna skilja dig från ditt projekt. Du borde bära de som en dyrbar Mingvas (alltså typ).
Fast jag fattar ju livet. Det där som man försöker kontrollera men som ändå på något mystisk sätt tar över och skjuter planer i sank.

Så det här blir blandat bandat om tempo.

Ett par frågor som inte har fått svar och ett tips från John Häggblom som är förläggare på Forum (där jag kommer ut).

Först vill jag tipsa om att han kör en skrivlektion, live, på instagram i morgon. Blir naturligtvis superbra! Han ska prata om det mesta och om h…

Lektion 22

Många börjar sin skrivkarriär med att skriva självbiografiskt. Det gjorde jag också.

Jag tyckte att jag hade en historia värd att berätta och när jag skrev den hade jag inte en tanke på att det skulle bli något mer efteråt. Inte ens när den blev utgiven och jag var på min första bokmässa, tänkte jag tanken.
Elva år senare vet jag att jag uppenbarligen hade många fler böcker inombords.

När det gäller självbiografier – och att få dem utgivna – gäller det att ha en unik historia, en som man kanske också är beredd att prata högt om.
Min egen bok, Casanovas kvinna, handlade om medberoende och min relation till en man som missbrukade sex, att den skulle bli antagen var jag faktiskt rätt säker på. Det fanns ingen som hade berättat om något dylikt tidigare.
Och jag var dessutom beredd att prata om den, men det visste inte förlaget (Kalla Kulor) när de först kallade mig till ett möte. De blev intresserade av storyn och såg förmodligen att den gick att sälja.

De var också intresserade av att ve…