Fortsätt till huvudinnehåll

Lektion 34


Frågelåda, så lite blandat bandat.

Fråga: 

Detta med hjälp från andra. För mig är det inte självklart om jag ska be nån testläsa alls, låta nån läsa tidigt efter första utkast eller låta nån läsa sent. Vågar man ”lita” på sin egen förmåga att redigera ett manus till en nivå som förtjänar inskick till förlag eller gör man sig själv en otjänst?

Bra fråga. 

Kan du be någon läsa när du har redigerat och ge tydliga anvisningar om vad du vill att de ska titta på? Jag är lite allergiskt mot att låta andra bedöma om det man har skrivit är bra eller inte, bättre då med frågor du behöver svar på – och att låta någon som du vet är noggrann att korrläsa. Det finns alltid småfel, hur många gånger man än har gått igenom sin egen text. 

Men, om man inte har någon som man litar på kan man såklart skicka in ändå! 

Bara kör! Heja!

Fråga: 


Sedan hoppas jag på någon proffs som kan det här med meningsuppbyggnad, sätta rätt tecken där de skall vara mm.
Jag vill berätta men begränsas av att redigera utan att kunna.Jag låser mig. Det finns väl proffs till sånt? Tack för chansen att fråga här.

Bra fråga.

Visst finns det proffs! Men du kan lära dig att skriva själv. Jag vet att jag upprepar mig nu, men det man lär sig bäst av är att läsa och göra som författaren gör. Titta på hur andra gör rent tekniskt och härma. Du måste ändå alltid redigera din egen roman. 

Vill man ha ett proffs så googla på lektör, det finns många bra! De tittar på din text och kommer med förslag på förbättringar. Lycka till! 

Fråga:

Jag har fastnat. Har 30.000 ord. Jag behöver läsa lite av det jag skrivit för att komma igång men det slutar med att jag sitter och redigerar det som finns och kommer inte vidare. Jag behöver få ner resten så jag kan börja redigera på "riktigt" och sen skicka till lektör. Trögt just nu. Men visualiserar mitt drömförlag och jag SKA dit! Kämpa!

Bra fråga.

Varför fastnar du, när det inte är avsikten? Vill du fastna, vill du inte skriva klart. Frågan är inte lika dum som den låter, att skriva klart betyder ju att du sedan måste göra något med det du har skrivit och för många är det en bromskloss.

Men om det inte är fallet; har du slut på idéer framåt? Vad skulle kunna få det att lossna? 

Mitt tips är att du nästa skrivpass måste skriva 1000 nya ord framåt. Det behöver inte blir bra. Du ska bara känna att det är du som styr. Ta kontroll över dig själv, ditt manus och sätt mål. Ge dig inte förrän dina tusen är där, och klarar du det ett skrivpass så klarar du nästa. 

Vips är det jul och då är din roman nästan klar! Hurra! Kolla in svaret nedan som ju krokar i din fråga.

Fråga:

Jag har precis som Therese fastnat strax efter 30.000 ord... Gaaahhh!
Jag skrev idag ett kapitel som jag helt plötsligt insåg inte kan komma förrän jag är nästan klar, alltså mot slutet men jag vet inte vad jag ska baka in mellan för att få ihop allt. Det måste ju liksom hända MASSOR här emellan!!
Efter att igen ha läst om några av tidigare dagar här i kursen har jag insett att jag förmodligen måste ta in ytterligare några problem som jag måste lösa.Mitt manus har dessutom bytt genre och jag är inte så säker på att jag vill det.

Jag har mycket att fundera på och känner precis som Therese här ovan att jag behöver men kan inte gå tillbaka för då börjar jag genast ändra och lägga till text. Samtidigt känner jag att det kanske är det jag ska göra. Jag har skrivit 2000 ord idag så nu tar jag paus och låter texten arbeta i huvudet(anteckningsboken ständigt redo bredvid).

Bra fråga.

30 000 är en vanlig ojdånutogbränsletslut. Ändå är man nära att klara sig över puckeln, som jag själv brukar känna är vid 50 000. Åh, the sweetness när jag når dit. 

Du skriver att du behöver ta in ytterligare problem, och om så är fallet måste du faktiskt gå tillbaka. 

Att texten har en struktur (och där ingår problemenen du ska lösa) är förstås viktigt för alla, utan den blir vi förvirrade när vi skriver. 

Jag själv brukar kalla det ett rep att hålla mig i när jag långsamt drar mig framåt. I det repet finns huvudproblemet som ska lösas inbakat, och från repet utgår småproblem som i alla fall med små länkar hakar i huvudproblemet (eller med huvudpersonen, eller bikaraktärer, ni fattar. Huvudperson och bikaraktärer hänger ju ihop). 

Om man inte har det här givet i sig, tänker jag att man kanske behöver lägga ut allt på papper (eller hur man nu gör) för att att få ett helikopterperspektiv på berättelsen. Vissa behöver post-it, andra har ritrulle eller kan se det i anteckningarna.

Plutta in problemen, plutta in lösningarna när du ser det från ovan. 

Skriver du som jag, det vill säga att du skriver dig fram till precis allt i ditt manus, så gå ändå tillbaka och skapa fler konflikter. Det hade i alla fall jag gjort om jag hade behövt göra det. 


Mina älskade anteckningsböcker, en per bok.

Du har lite att fundera på, men om du ändå skriver 2000 ord trots att du är lite förvirrad, så kommer du att klara det här galant. 

Med små medel får du in mer att berätta om och vips, är du också klar till jul. Ska vi tumma på det?



Avslutningsvis denna 15e november: 

Det måste vara roligt att skriva. Om man så skriver en förfärlig historia om sitt eget liv. Alla får inte ihop ett helt manus, många kroknar direkt, andra slutar efter 10 tusen ord. 

Men så här är det, och lyssna nu på chefen:

har man fått ihop 30 000, kan man skriva 30 000 till. Sedan är det bara typ 10 000 kvar till ett komplett manus. Fattar ni? Det är ju helt galet. Det betyder att om man har 30 000 – och från och med idag skriver 1000 per dag – så har man ett manus klart på julafton. 

Fatta den julklappen i Coronatider. 

Om man börjar från början, första ordet idag, och skriver 1000 ord per dag, har man 45 000 på nyårsafton. Tänk att gå in i nästa år med det i datorn.

Meddela mig i kommentarsfältet vilken målsättning du har!

Ni är bäst!


 



Kommentarer

  1. Tack ännu en gång för all pepp, du är en mästare på det! Tar till mig det du förmedlar. Du inger hopp!

    SvaraRadera
  2. Tack för dagens pepp :)
    Jag har inget specifikt mål, eftersom skrivandet just nu inte är prio 1 då jag är på praktik i min utbildning, men jag tänker i alla fall mycket på mitt skrivande och håller det aktuellt i huvudet, även när jag inte har tid att skriva.
    /Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fatta då hur det kommer att rinna ur dig text den dagen du har tid! Hurra!

      Radera
  3. Tack för dagens lektion!
    Kunde inte låta bli att läsa den trots att jag inte har kommit så långt i din skrivskola.
    Den tog upp så många av mina egna funderingar. 39 000 ord har jag nu. Ett slutkapitel och ett par gluggar. Många av mina kapitel är helt obearbetade och mer i formen av sammanfattningar än scener, men jag ger inte upp. Jag skriver på och ibland bearbetar jag något kapitel utifrån något nytt jag har lärt mig. Klart det ska bli ett manus till jul. Man kan väl få kalla det rå-manus eller något?
    Kram Inger

    SvaraRadera
  4. Jag tror du har rätt! :)

    Jag ska gå tillbaka och fylla på lite fler konflikter och även fylla ut några av de kapitel jag har så är jag nog snart uppe i fart igen.

    Jag friskriver gärna, tycker att det är allra roligast men det an ju vara så att jag är typen som behöver struktur. Erfarenhet får väl visa då detta är första manuset jag jobbat på.

    Jag är nu uppe i 37' ord så jag kommer nog i mål till nyår har jag tänkt. Lucia var första måldatumet men jag har tappat alldeles för mycket tid nu så jag ger mig själv ett par veckor extra.

    Men till Nyår är jag klar! Det kan jag tumma på!

    Tack för all inspiration!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker att man måste ha struktur i manuset även om man friskriver. Det måste följa vissa regler och ha sin dramatiska kurva.

      Radera
  5. Tack för all inspiration. Betyder otroligt mycket.
    Har nu avslutat min bok. Drygt 66.600 ord. Har läst igenom en sista gång och klippt och klistrat. Anser att den i min värld är färdig. Men var hittar jag modet att skicka in den. Det är en djungel av förlag. Är rädd att mitt manus ska försvinna och tas om hand av någon annan. Kanske sno min idé. Har svårt att släppa det ifrån mig. Ligger många år bakom.
    Kram Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad bra jobbat, Kerstin. Heja! Ja, det är en djungel av förlag. Mitt förslag är att först och främst hitta de förlag som ger ut den typen av böcker som du skriver och att du ska skicka ditt manus digitalt till allihop (ingen vill ha utskrivna manus nu för tiden). All sådan info ska finnas på deras hemsidor.
      Sedan återstår det bara att hålla tummarna. Bara gört!! Lycka till.
      Ps, de kan inte sno din idé, du har den i din dator och den fanns först hos dig.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lektion 1

Läs det här, och bestäm dig sedan för om du ska hänga med på resten. Jag vill ha en kommentar från dig i kommentarsfältet. Jag hänger med räcker. Okej. Here we go! (Först vill jag säga att jag faktiskt är coach. Jag har gått en lång utbildning hos ett utbildningsföretag som heter Coach2Coach  (klicka här) , och därefter arbetade jag i 4 år i egen regi med enskild coaching och anlitades av beroendekliniker för grupper,  fram tills jag kunde försörja mig som författare. Inget fusk här inte.) Hur kommer man igång med sitt bokskriveri. Den ständiga frågan. Jag har postat det här inlägget med tips förut, men nu när vi har en virusskrivskola vill jag påstå att det är aktuellare än någonsin. Jag tror att det finns lika många igångsättningssätt som det finns författare, alltså kan jag bara berätta om hur jag gör, och det är verkligen inget facit (men gör gärna som jag ändå). I mitt fall börjar det alltid med att  jag har bestämt mig för att  skriva en  BOK . Inte försöka, inte prova, i

Lektion 24

Hålla upp ett tempo tänkte jag var ett bra tema idag när de flesta av er verkar skolka. Och jag tror att det är representativt för hur det brukar se ut. Entusiasmen flödar i början, allt är så roligt och nytt, men sedan dyker något upp, man skjuter det åt sidan, i värsta fall skjuter någon ANNAN en åt sidan – och så gör man det i morgon istället. Men mina damer och herrar, låt mig då också säga att det är detta som skiljer agnarna från vetet. Inget borde naturligtvis kunna skilja dig från ditt projekt. Du borde bära de som en dyrbar Mingvas (alltså typ). Fast jag fattar ju livet. Det där som man försöker kontrollera men som ändå på något mystisk sätt tar över och skjuter planer i sank. Så det här blir blandat bandat om tempo. Ett par frågor som inte har fått svar och ett tips från John Häggblom som är förläggare på Forum (där jag kommer ut). Först vill jag tipsa om att han kör en skrivlektion, live, på instagram i morgon. Blir naturligtvis superbra! Han ska prata om det mes

Lektion 22

Många börjar sin skrivkarriär med att skriva självbiografiskt. Det gjorde jag också. Jag tyckte att jag hade en historia värd att berätta och när jag skrev den hade jag inte en tanke på att det skulle bli något mer efteråt. Inte ens när den blev utgiven och jag var på min första bokmässa, tänkte jag tanken. Elva år senare vet jag att jag uppenbarligen hade många fler böcker inombords. När det gäller självbiografier – och att få dem utgivna – gäller det att ha en unik historia, en som man kanske också är beredd att prata högt om. Min egen bok, Casanovas kvinna, handlade om medberoende och min relation till en man som missbrukade sex, att den skulle bli antagen var jag faktiskt rätt säker på. Det fanns ingen som hade berättat om något dylikt tidigare. Och jag var dessutom beredd att prata om den, men det visste inte förlaget (Kalla Kulor) när de först kallade mig till ett möte. De blev intresserade av storyn och såg förmodligen att den gick att sälja. De var också intresserade a